KORT OM SIDAN

Den här sidan är till för dem som är intresserade av att läsa om hur det kan vara att ha ett litet barn med Cystisk Fibros (CF). Vår lille son Simon var två månader gammal när han fick diagnosen, men ända sedan han föddes har jag (Simons mamma) fört dagbok över hur jag har upplevt vår situation och vårt liv tillsammans. Ibland skriver jag mycket om CF, men oftast är det ganska alldagliga blogginlägg. Vid sidan av Simons behandling lever vi ju ett helt vanligt liv.

Läs mer om Simon

 

BLOGGARKIV

  • september 2017 (1)
  • juni 2016 (2)
  • april 2016 (2)
  • mars 2016 (1)
  • januari 2016 (1)
  • december 2015 (1)
  • november 2015 (1)
  • september 2015 (2)
  • augusti 2015 (1)
  • juli 2015 (1)
  • juni 2015 (2)
  • maj 2015 (1)
  • april 2015 (1)
  • februari 2015 (1)
  • januari 2015 (1)
  • december 2014 (2)
  • november 2014 (2)
  • oktober 2014 (2)
  • augusti 2014 (2)
  • juli 2014 (2)
  • juni 2014 (2)
  • april 2014 (1)
  • januari 2014 (2)
  • november 2013 (1)
  • oktober 2013 (1)
  • september 2013 (1)
  • juni 2013 (2)
  • maj 2013 (3)
  • april 2013 (2)
  • mars 2013 (1)
  • februari 2013 (1)
  • januari 2013 (3)
  • december 2012 (2)
  • november 2012 (3)
  • oktober 2012 (1)
  • september 2012 (1)
  • augusti 2012 (1)
  • juli 2012 (2)
  • juni 2012 (1)
  • april 2012 (1)
  • februari 2012 (3)
  • december 2011 (2)
  • november 2011 (3)
  • september 2011 (1)
  • juli 2011 (3)
  • juni 2011 (1)
  • maj 2011 (2)
  • mars 2011 (2)
  • februari 2011 (1)
  • januari 2011 (1)
  • december 2010 (1)
  • november 2010 (1)
  • oktober 2010 (4)
  • augusti 2010 (1)
  • juli 2010 (2)
  • juni 2010 (2)
  • april 2010 (2)
  • februari 2010 (1)
  • januari 2010 (1)
  • december 2009 (1)
  • november 2009 (2)
  • oktober 2009 (2)
  • september 2009 (1)
  • augusti 2009 (1)
  • juli 2009 (3)
  • maj 2009 (2)
  • april 2009 (3)
  • mars 2009 (3)
  • februari 2009 (1)
  • januari 2009 (1)
  • december 2008 (1)
  • november 2008 (2)
  • oktober 2008 (4)
  • september 2008 (2)
  • augusti 2008 (3)
  • Våren på G

    1 mars, 2009

    Två hela månader utan att Simon har åkt på en enda infektion! Guuuuuud vad skönt – det märks att det börjar bli vår… Det är så att man vågar göra lite mer saker nu. Vi har varit på babycafé flera tisdagar i rad, Simon och jag, och nu i helgen var vi både på ett 75-årskalas och ett treårskalas. Hehe, vi kanske ska lugna ner oss lite framöver…


    Vi är ute och går mycket nu för tiden, jag och Simon. Det är flera tjejer här i närheten som är mammalediga och gärna följer med, så ibland blir det riktiga långpromenader. Simons vagn har vi precis tagit bort liggdelen ifrån och bytt den ut mot en sulkydel så att han kan sitta upp istället. Det är lite roligare för honom – nu ser han ju äntligen något annat än bara himlen – och han håller sig vaken betydligt längre tider än förut. Samma sak gäller i bilen, där vi har bytt ut hans första bilbarnstol mot en som är lite större och som man sitter lite mer upprätt i än vad han gjorde innan.

    Nu har Simon äntligen börjat sitta upp själv helt utan problem. Han var på gång bra länge, men var då lite ”rund om baken” och tappade ofta balansen och välte. Nu kan det hända någon enstaka gång att han välter, men oftast är det helt lugnt att släppa honom. Man får tänka efter så att han inte sitter rakt på ett hårt golv eller så bara. (Står upp mot stöd gör han också sedan en tid tillbaka förresten. Favoritställena är i spjälsängen samt mot en bokhylla i

    hans rum). När Simon äter så har han börjat sitta i en vanlig barnstol också, istället för att ligga i babysittern som han jämt gjorde förr. Det var svårt att få honom att acceptera barnstolen vid måltiderna. Även om han har kunnat sitta i den länge (med ett sånt där uppblåsbart stöd) så var det helt hopplöst att försöka mata honom när han satt i den. Dels var det alldeles för spännande att vifta med armarna och sträcka sig efter maten, vilket gjorde det helt omöjligt att få in skeden i hans mun utan att han slog till på den och kladdade ner både sig själv, bordet och mamma/pappa. Dels envisades han med att böja huvudet framåt/nedåt när maten kom och då blev det ju helt fel vinkel för att kunna få in skeden i munnen på honom. Dessutom skulle han jämt ha fingrarna i munnen samtidigt som han åt. Åh, jag höll på att bli knäpp på det ett tag! Men efter ett par veckor blev det bättre och nu har han som sagt fattat galoppen och äter helt utan problem. Han börjar bli stor, pojken…

    Stor börjar jag minsann bli… men jag är fortfarande tillräckligt liten för att bada i diskhon i tvättstugan!

    Annars har det inte hänt så mycket nytt. Vi ser fram emot våren. Det har ju redan börjat bli bättre väder och krokusarna har kommit upp ute i trädgården, men jag tror inte att våren helt har bestämt sig för om den ska vara kvar eller ej än. Jag längtar tills isen på sjön smälter så det blir sådär vackert att sitta nere vid bryggan igen. Vi har nog inte gjort det sedan den där dagen i september, ett par veckor innan vi åkte in till sjukhuset med Simon för första gången… Men nu är vi redo för det igen!

    Kommentera