KORT OM SIDAN

Den här sidan är till för dem som är intresserade av att läsa om hur det kan vara att ha ett litet barn med Cystisk Fibros (CF). Vår lille son Simon var två månader gammal när han fick diagnosen, men ända sedan han föddes har jag (Simons mamma) fört dagbok över hur jag har upplevt vår situation och vårt liv tillsammans. Ibland skriver jag mycket om CF, men oftast är det ganska alldagliga blogginlägg. Vid sidan av Simons behandling lever vi ju ett helt vanligt liv.

Läs mer om Simon

 

BLOGGARKIV

  • september 2017 (1)
  • juni 2016 (2)
  • april 2016 (2)
  • mars 2016 (1)
  • januari 2016 (1)
  • december 2015 (1)
  • november 2015 (1)
  • september 2015 (2)
  • augusti 2015 (1)
  • juli 2015 (1)
  • juni 2015 (2)
  • maj 2015 (1)
  • april 2015 (1)
  • februari 2015 (1)
  • januari 2015 (1)
  • december 2014 (2)
  • november 2014 (2)
  • oktober 2014 (2)
  • augusti 2014 (2)
  • juli 2014 (2)
  • juni 2014 (2)
  • april 2014 (1)
  • januari 2014 (2)
  • november 2013 (1)
  • oktober 2013 (1)
  • september 2013 (1)
  • juni 2013 (2)
  • maj 2013 (3)
  • april 2013 (2)
  • mars 2013 (1)
  • februari 2013 (1)
  • januari 2013 (3)
  • december 2012 (2)
  • november 2012 (3)
  • oktober 2012 (1)
  • september 2012 (1)
  • augusti 2012 (1)
  • juli 2012 (2)
  • juni 2012 (1)
  • april 2012 (1)
  • februari 2012 (3)
  • december 2011 (2)
  • november 2011 (3)
  • september 2011 (1)
  • juli 2011 (3)
  • juni 2011 (1)
  • maj 2011 (2)
  • mars 2011 (2)
  • februari 2011 (1)
  • januari 2011 (1)
  • december 2010 (1)
  • november 2010 (1)
  • oktober 2010 (4)
  • augusti 2010 (1)
  • juli 2010 (2)
  • juni 2010 (2)
  • april 2010 (2)
  • februari 2010 (1)
  • januari 2010 (1)
  • december 2009 (1)
  • november 2009 (2)
  • oktober 2009 (2)
  • september 2009 (1)
  • augusti 2009 (1)
  • juli 2009 (3)
  • maj 2009 (2)
  • april 2009 (3)
  • mars 2009 (3)
  • februari 2009 (1)
  • januari 2009 (1)
  • december 2008 (1)
  • november 2008 (2)
  • oktober 2008 (4)
  • september 2008 (2)
  • augusti 2008 (3)
  • Nya ord, elaka bin och syskonkärlek

    16 april, 2010

    Jag fick rätt med min gissning om att tvåordsmeningarna skulle komma snart! Den senaste tiden har det poppat upp en mängd nya ord i Simons ordförråd och han använder flera olika uttryck med två eller tre ord som hänger ihop. Ett exempel var igår morse när jag gick in till Simons rum för att säga åt honom att frukosten var klar. Då var han redan vaken och mötte mig vid dörren med orden: Näsa, ta bott! Han pekade på sin näsa och när jag tittade efter såg jag att han blivit alldeles genomsnorig under natten (och alltså ville att jag skulle snyta honom). Det visade sig tyvärr bli en ganska rejäl förkylning, med både snor, hosta och matvägran. Så idag har han fått påbörja en Bactrimkur (dvs en kur med en annan sorts antibiotika än den har tar vanligtvis i förebyggande syfte). Hoppas det gör att han bättrar sig fort, jag blir jämt så illa till mods när jag hör honom hosta…

    Annars har vi haft det ganska skönt en tid nu. Inga ordentliga förkylningar och inga antibiotikakurer på bra länge. Nu när våren äntligen är här har vi passat på att vara ute i solen riktigt mycket också. Simon älskar att gunga och leka i sandlådan och går hellre bredvid vagnen än åker i den när vi ska till lekplatsen här utanför. Man får vara beredd på att promenaden tar sin tid bara – det finns väldigt många intressanta saker att titta på nämligen. Allt från garageuppfarter och bilar till brunnar, stenar, fåglar och blommor… och bin! Häromdagen hade Simon sitt livs första möte med ett bi, en ganska traumatisk upplevelse he he. Vi hade precis gått fram för att titta på några krokusar i vår trädgård och började peka och prata om vilka färger blommorna hade, när det plötsligt kröp fram ett bi ur en av dem. Biet flög några varv runt krokusarna och frambringade förstås ett surrande läte, varpå Simon blev jätterädd och började skrika hysteriskt. Jag tog upp honom i min famn och försökte trösta honom men kunde inte låta bli att skratta. Simon tittade förvirrat på mig och grät ännu mer medan jag fortsatte att skratta hjälplöst samtidigt som jag kramade honom och berättade att det inte var farligt. Tillslut fattade han vinken men fortsatte att snyfta ända tills vi hade kommit in, fixat lunchmedicinerna och värmt på en matlåda till honom. Och resten av dan bearbetade han sin upplevelse genom att gång på gång upprepa orden biet, bzzzzz och fadit (farligt).


    På betryggande avstånd från farliga bin vid krokusarna…

    Simon har förresten kommit in i sin roll som storebror mer och mer nu. Jag är ganska säker på att han tycker om Viktor för han är väldigt mån om att lillebror ska ha det bra och tas omhand ordentligt. Han klagar sällan när jag ammar och han vill gärna ge Viktor nappen eller hjälpa till att gunga på babysittern när han är ledsen. Dessutom kan han vara jättegullig och pussa Viktor eller klappa honom på huvudet ibland. Slår honom gör han faktiskt aldrig. Däremot händer det förstås att han råkar göra Viktor illa genom att vara… ja, mindre försiktig är väl ett milt uttryck. Simon kan t ex få för sig att börja hoppa i sängen när Viktor ligger precis bredvid eller experimentera med babysittern så att den välter om man inte är beredd. Att peta Viktor i ögonen är också något som man ständigt får hindra Simon från. Det gäller att aldrig lämna dem ensamma ihop, ens för en kort stund. Men det är kul att se dem tillsammans. Ibland utbyter de blickar och ler sådär soliga leenden mot varandra, då blir man genuint lycklig i hela själen. Man märker också att Viktor intresserar sig mer och mer för vad Simon tar sig för. Ska bli intressant att se vilka rackartyg som storebror kommer lära honom i framtiden, he he he. Jaa, spännande och roligt är det allt att vara mamma. Även om det kan vara obeskrivligt tröttsamt och svårt ibland så är det alla gånger värt det!

    Simon drar gärna igång musikmobilen åt lillebrorsan när han gråter.

    Kommentera