KORT OM SIDAN
Den här sidan är till för dem som är intresserade av att läsa om hur det kan vara att ha ett litet barn med Cystisk Fibros (CF). Vår lille son Simon var två månader gammal när han fick diagnosen, men ända sedan han föddes har jag (Simons mamma) fört dagbok över hur jag har upplevt vår situation och vårt liv tillsammans. Ibland skriver jag mycket om CF, men oftast är det ganska alldagliga blogginlägg. Vid sidan av Simons behandling lever vi ju ett helt vanligt liv.
BLOGGARKIV
Antibiotika och svamp i halsen…?
Nu är jag nästan helt säker på det! Simons dåliga aptit måste på något sätt ha att göra med hans dagliga penicillin! I alla fall delvis… Jag har både hört och läst (men inte fått bekräftat av läkare) att antibiotika kan göra så att man får svamp i mag-tarmkanalen – även i halsen. Och svamp i halsen kan göra ont när man sväljer, vilket förstås påverkar matlusten i så fall. Simon har sedan försommaren 2009 tagit antibiotikasorten Heracillin som en daglig medicin i förbyggande mot förkylningar. När han väl får en förkylning konstaterad (via bakterieodling) så brukar man dock ändra antibiotikasort tillfälligt, till någon bredare variant (dvs en sort som slår ut fler förkylningsbakterier än Heracillin). Två olika sorter är aktuella för Simons del, nämligen Spektramox och Bactrim. Det som jag har upptäckt är att Simon i samband med Bactrimkurer alltid verkar få mycket bättre aptit. Det börjar några dagar efter att man startat upp kuren – plötsligt äter Simon massor! Oftast två stora portioner med glädje istället för en halv liten portion efter en massa tjat. Och han säger ofta att han är hungrig och frågar efter mat och mellanmål! Ungefär så som man har läst att det ska vara hos personer med CF… Aptiten brukar sitta kvar kuren ut plus en eller några veckor efteråt. Sedan börjar den gradvis mattas av och plötsligt är vi där igen. Små, små portioner med mycket spotta, vända bort huvudet och sura miner. Ofta blir det Minimax (en sorts fet näringslösning i vällingform) och matmedicinen blandat med sylt till lunch. Mycket ångest, mycket skäll och gnäll, mycket mat som kastas…
Simon tar penicillinsorten Heracillin tre gånger om dagen sedan snart två år tillbaka. Funkar bra mot förkylningar men verkar försämra aptiten…
Första gången jag började känna mig mer säker på detta var i höstas. Vi hade diskuterat det tidigare i min familj (min syster var den som först läste om svamp i halsen på Internet) men det hade varit svårt att se några tydliga samband. Under sommaren när Simon låg inne på sjukhus med krupp och mat-/dryckvägran hade dock läkarna konstaterat just svamp i halsen. Vi hade sedan behandlat Simon med Mycostatin mot svampen. Samtidigt hade han också fått en Bactrimkur. Detta var precis innan vi åkte till Mallorca, och ni som följer min blogg vet att Simon åt jättebra under tiden vi var där! Den goda aptiten höll i sig ett tag efter att vi kommit hem. Men i samband med en infektion försvann den som vanligt och ville inte komma tillbaka ordentligt efter att han blivit frisk igen. Visst har han ätit någorlunda OK så länge han inte haft någon infektion men… ja, den här riktiga ”äta som en häst-aptiten” kom inte tillbaka förrän nu i januari när Simon tillfälligt slutade med Heracillinet. Han hade fått både vattenkoppor, vinterkräksjukan och en förkylningsbakterie med hosta samtidigt. Då blev det Bactrim under tio dagar och som på beställning kom aptiten tillbaka. Minst två portioner till både lunch och kvällsmat samt tjat om mellanmål däremellan. Först i mitten av februari började aptiten släppa. Men nu sedan några dagar tillbaka har Simon börjat peta i maten igen och vill helst inte ha mer än ett par, tre skedar kanske. Det har blivit välling till lunch flera gånger… Så tråkigt!
Ja, det var bara det jag ville få sagt den här gången egentligen. Men det kommer nog ytterligare ett inlägg snart igen!
