KORT OM SIDAN

Den här sidan är till för dem som är intresserade av att läsa om hur det kan vara att ha ett litet barn med Cystisk Fibros (CF). Vår lille son Simon var två månader gammal när han fick diagnosen, men ända sedan han föddes har jag (Simons mamma) fört dagbok över hur jag har upplevt vår situation och vårt liv tillsammans. Ibland skriver jag mycket om CF, men oftast är det ganska alldagliga blogginlägg. Vid sidan av Simons behandling lever vi ju ett helt vanligt liv.

Läs mer om Simon

 

BLOGGARKIV

  • september 2017 (1)
  • juni 2016 (2)
  • april 2016 (2)
  • mars 2016 (1)
  • januari 2016 (1)
  • december 2015 (1)
  • november 2015 (1)
  • september 2015 (2)
  • augusti 2015 (1)
  • juli 2015 (1)
  • juni 2015 (2)
  • maj 2015 (1)
  • april 2015 (1)
  • februari 2015 (1)
  • januari 2015 (1)
  • december 2014 (2)
  • november 2014 (2)
  • oktober 2014 (2)
  • augusti 2014 (2)
  • juli 2014 (2)
  • juni 2014 (2)
  • april 2014 (1)
  • januari 2014 (2)
  • november 2013 (1)
  • oktober 2013 (1)
  • september 2013 (1)
  • juni 2013 (2)
  • maj 2013 (3)
  • april 2013 (2)
  • mars 2013 (1)
  • februari 2013 (1)
  • januari 2013 (3)
  • december 2012 (2)
  • november 2012 (3)
  • oktober 2012 (1)
  • september 2012 (1)
  • augusti 2012 (1)
  • juli 2012 (2)
  • juni 2012 (1)
  • april 2012 (1)
  • februari 2012 (3)
  • december 2011 (2)
  • november 2011 (3)
  • september 2011 (1)
  • juli 2011 (3)
  • juni 2011 (1)
  • maj 2011 (2)
  • mars 2011 (2)
  • februari 2011 (1)
  • januari 2011 (1)
  • december 2010 (1)
  • november 2010 (1)
  • oktober 2010 (4)
  • augusti 2010 (1)
  • juli 2010 (2)
  • juni 2010 (2)
  • april 2010 (2)
  • februari 2010 (1)
  • januari 2010 (1)
  • december 2009 (1)
  • november 2009 (2)
  • oktober 2009 (2)
  • september 2009 (1)
  • augusti 2009 (1)
  • juli 2009 (3)
  • maj 2009 (2)
  • april 2009 (3)
  • mars 2009 (3)
  • februari 2009 (1)
  • januari 2009 (1)
  • december 2008 (1)
  • november 2008 (2)
  • oktober 2008 (4)
  • september 2008 (2)
  • augusti 2008 (3)
  • Antibiotika och svamp i halsen…?

    24 februari, 2011

    Nu är jag nästan helt säker på det! Simons dåliga aptit måste på något sätt ha att göra med hans dagliga penicillin! I alla fall delvis… Jag har både hört och läst (men inte fått bekräftat av läkare) att antibiotika kan göra så att man får svamp i mag-tarmkanalen – även i halsen. Och svamp i halsen kan göra ont när man sväljer, vilket förstås påverkar matlusten i så fall. Simon har sedan försommaren 2009 tagit antibiotikasorten Heracillin som en daglig medicin i förbyggande mot förkylningar. När han väl får en förkylning konstaterad (via bakterieodling) så brukar man dock ändra antibiotikasort tillfälligt, till någon bredare variant (dvs en sort som slår ut fler förkylningsbakterier än Heracillin). Två olika sorter är aktuella för Simons del, nämligen Spektramox och Bactrim. Det som jag har upptäckt är att Simon i samband med Bactrimkurer alltid verkar få mycket bättre aptit. Det börjar några dagar efter att man startat upp kuren – plötsligt äter Simon massor! Oftast två stora portioner med glädje istället för en halv liten portion efter en massa tjat. Och han säger ofta att han är hungrig och frågar efter mat och mellanmål! Ungefär så som man har läst att det ska vara hos personer med CF… Aptiten brukar sitta kvar kuren ut plus en eller några veckor efteråt. Sedan börjar den gradvis mattas av och plötsligt är vi där igen. Små, små portioner med mycket spotta, vända bort huvudet och sura miner. Ofta blir det Minimax (en sorts fet näringslösning i vällingform) och matmedicinen blandat med sylt till lunch. Mycket ångest, mycket skäll och gnäll, mycket mat som kastas…

    Simon tar penicillinsorten Heracillin tre gånger om dagen sedan snart två år tillbaka. Funkar bra mot förkylningar men verkar försämra aptiten…

    Första gången jag började känna mig mer säker på detta var i höstas. Vi hade diskuterat det tidigare i min familj (min syster var den som först läste om svamp i halsen på Internet) men det hade varit svårt att se några tydliga samband. Under sommaren när Simon låg inne på sjukhus med krupp och mat-/dryckvägran hade dock läkarna konstaterat just svamp i halsen. Vi hade sedan behandlat Simon med Mycostatin mot svampen. Samtidigt hade han också fått en Bactrimkur. Detta var precis innan vi åkte till Mallorca, och ni som följer min blogg vet att Simon åt jättebra under tiden vi var där! Den goda aptiten höll i sig ett tag efter att vi kommit hem. Men i samband med en infektion försvann den som vanligt och ville inte komma tillbaka ordentligt efter att han blivit frisk igen. Visst har han ätit någorlunda OK så länge han inte haft någon infektion men… ja, den här riktiga ”äta som en häst-aptiten” kom inte tillbaka förrän nu i januari när Simon tillfälligt slutade med Heracillinet. Han hade fått både vattenkoppor, vinterkräksjukan och en förkylningsbakterie med hosta samtidigt. Då blev det Bactrim under tio dagar och som på beställning kom aptiten tillbaka. Minst två portioner till både lunch och kvällsmat samt tjat om mellanmål däremellan. Först i mitten av februari började aptiten släppa. Men nu sedan några dagar tillbaka har Simon börjat peta i maten igen och vill helst inte ha mer än ett par, tre skedar kanske. Det har blivit välling till lunch flera gånger… Så tråkigt!

    Ja, det var bara det jag ville få sagt den här gången egentligen. Men det kommer nog ytterligare ett inlägg snart igen!

    Kommentera