KORT OM SIDAN

Den här sidan är till för dem som är intresserade av att läsa om hur det kan vara att ha ett litet barn med Cystisk Fibros (CF). Vår lille son Simon var två månader gammal när han fick diagnosen, men ända sedan han föddes har jag (Simons mamma) fört dagbok över hur jag har upplevt vår situation och vårt liv tillsammans. Ibland skriver jag mycket om CF, men oftast är det ganska alldagliga blogginlägg. Vid sidan av Simons behandling lever vi ju ett helt vanligt liv.

Läs mer om Simon

 

BLOGGARKIV

  • september 2017 (1)
  • juni 2016 (2)
  • april 2016 (2)
  • mars 2016 (1)
  • januari 2016 (1)
  • december 2015 (1)
  • november 2015 (1)
  • september 2015 (2)
  • augusti 2015 (1)
  • juli 2015 (1)
  • juni 2015 (2)
  • maj 2015 (1)
  • april 2015 (1)
  • februari 2015 (1)
  • januari 2015 (1)
  • december 2014 (2)
  • november 2014 (2)
  • oktober 2014 (2)
  • augusti 2014 (2)
  • juli 2014 (2)
  • juni 2014 (2)
  • april 2014 (1)
  • januari 2014 (2)
  • november 2013 (1)
  • oktober 2013 (1)
  • september 2013 (1)
  • juni 2013 (2)
  • maj 2013 (3)
  • april 2013 (2)
  • mars 2013 (1)
  • februari 2013 (1)
  • januari 2013 (3)
  • december 2012 (2)
  • november 2012 (3)
  • oktober 2012 (1)
  • september 2012 (1)
  • augusti 2012 (1)
  • juli 2012 (2)
  • juni 2012 (1)
  • april 2012 (1)
  • februari 2012 (3)
  • december 2011 (2)
  • november 2011 (3)
  • september 2011 (1)
  • juli 2011 (3)
  • juni 2011 (1)
  • maj 2011 (2)
  • mars 2011 (2)
  • februari 2011 (1)
  • januari 2011 (1)
  • december 2010 (1)
  • november 2010 (1)
  • oktober 2010 (4)
  • augusti 2010 (1)
  • juli 2010 (2)
  • juni 2010 (2)
  • april 2010 (2)
  • februari 2010 (1)
  • januari 2010 (1)
  • december 2009 (1)
  • november 2009 (2)
  • oktober 2009 (2)
  • september 2009 (1)
  • augusti 2009 (1)
  • juli 2009 (3)
  • maj 2009 (2)
  • april 2009 (3)
  • mars 2009 (3)
  • februari 2009 (1)
  • januari 2009 (1)
  • december 2008 (1)
  • november 2008 (2)
  • oktober 2008 (4)
  • september 2008 (2)
  • augusti 2008 (3)
  • Förvirrad men glad!

    23 mars, 2011

    Okej, nu känner jag mig lite snopen och allmänt förvirrad här… Fast på ett bra sätt!

    Idag är Simon inne på sin åttonde av de tio dagar som den intravenösa antibiotikakuren är tänkt att pågå. Han blev ju förkyld i slutet av februari och det gick inte över på flera veckor, trots behandling med först Bactrim några dagar och sedan Spektramox (för det skulle tydligen vara bättre enligt näsprovet som gjordes). Vi lämnade då in en sputumodling* och några dagar senare, när Simon hade blivit ännu sämre och vi var på sjukhuset, fick vi reda på att det växte Pseudomonasbakterier i den odlingen. Vi blev förstås både ledsna och oroliga men jag var inte speciellt förvånad. De hade sagt på dagis några veckor tidigare att de hittat Simon sugandes på en rockring som hade legat i en vattenpöl flera dagar. Dessutom hade vi ju lämnat in två näsprov och den första hade bara visat på normalflora, trots att Simon var så hostig och dan. Pseudomonas syns inte alltid i bakterieodlingar från näsprov. Det gör i och för sig inte virus heller, men jag hade en jobbig känsla av att den där dagishändelsen inte bådade så gott.

    Sagt och gjort, vi startade upp kuren och nu är det som sagt bara ett par dagar kvar tills det är klart. Men i förmiddags ringde Simons läkare och berättade något helt oväntat. De hade odlat vidare på sputumprovet för att artbestämma Pseudomonasbakterien och då hade man upptäckt att det inte alls var Pseudomonas! Istället hade det visat sig vara en bakterie vid namn Brevundimonas Vesicularis. Om jag uppfattade det hela rätt så är den snarlik Pseudomonas till utseendet. (Tydligen hette den till och med Pseudomonas Vesicularis en gång i tiden). Och precis som Pseudomonas så är den en omgivningsbakterie som trivs extra bra i fuktiga miljöer. Men det är extremt ovanligt att man får en infektion utav den tydligen! Så nu tänker läkarna sig att bakterien inte kom från Simon, utan från vårt golv. När det gäller sputumodlingen så hade nämligen Simon hostat och fått upp slem i munnen under tiden som vi körde sjukgympan. Han spottade då ut det så att allt hamnade på golvet men vårdpersonalen hade tidigare sagt att det ska gå bra att skrapa upp slemmet i en liten burk och lämna in till odling, så det var precis vad vi gjorde. Men då kan det ju ha kommit med lite extra bakterier från golvet när jag skrapade upp slemmet. Så… ja, vi får väl hoppas på det! Fast man undrar ju i så fall varför Simon inte blev bättre av någon av de vanliga antibiotikasorterna som han fick? Moraxella och Hemophilus influenzae hette förkylningsbakterierna som man hittade i det andra näsprovet, men båda två har Simon haft tidigare och lyckats bli av med när han tagit vanlig antibiotika via munnen. Kanske han kan ha haft båda bakterierna OCH ett virus samtidigt??? Hmm… Asch, jag blir inte klok på det. Jag gillar inte att inte veta! Men det har man ju fått vänja sig vid att inte göra både nu och då när det gäller Simon. Huvudsaken är väl att han mår bra igen.

    *sputumodling = en bakterieodling från slem som man spottar ut, till skillnad från nasafaringsodling (näsprov) när man istället sticker in en grej långt upp i näsan och tar slem därifrån.

    Kommentera