KORT OM SIDAN

Den här sidan är till för dem som är intresserade av att läsa om hur det kan vara att ha ett litet barn med Cystisk Fibros (CF). Vår lille son Simon var två månader gammal när han fick diagnosen, men ända sedan han föddes har jag (Simons mamma) fört dagbok över hur jag har upplevt vår situation och vårt liv tillsammans. Ibland skriver jag mycket om CF, men oftast är det ganska alldagliga blogginlägg. Vid sidan av Simons behandling lever vi ju ett helt vanligt liv.

Läs mer om Simon

 

BLOGGARKIV

  • september 2017 (1)
  • juni 2016 (2)
  • april 2016 (2)
  • mars 2016 (1)
  • januari 2016 (1)
  • december 2015 (1)
  • november 2015 (1)
  • september 2015 (2)
  • augusti 2015 (1)
  • juli 2015 (1)
  • juni 2015 (2)
  • maj 2015 (1)
  • april 2015 (1)
  • februari 2015 (1)
  • januari 2015 (1)
  • december 2014 (2)
  • november 2014 (2)
  • oktober 2014 (2)
  • augusti 2014 (2)
  • juli 2014 (2)
  • juni 2014 (2)
  • april 2014 (1)
  • januari 2014 (2)
  • november 2013 (1)
  • oktober 2013 (1)
  • september 2013 (1)
  • juni 2013 (2)
  • maj 2013 (3)
  • april 2013 (2)
  • mars 2013 (1)
  • februari 2013 (1)
  • januari 2013 (3)
  • december 2012 (2)
  • november 2012 (3)
  • oktober 2012 (1)
  • september 2012 (1)
  • augusti 2012 (1)
  • juli 2012 (2)
  • juni 2012 (1)
  • april 2012 (1)
  • februari 2012 (3)
  • december 2011 (2)
  • november 2011 (3)
  • september 2011 (1)
  • juli 2011 (3)
  • juni 2011 (1)
  • maj 2011 (2)
  • mars 2011 (2)
  • februari 2011 (1)
  • januari 2011 (1)
  • december 2010 (1)
  • november 2010 (1)
  • oktober 2010 (4)
  • augusti 2010 (1)
  • juli 2010 (2)
  • juni 2010 (2)
  • april 2010 (2)
  • februari 2010 (1)
  • januari 2010 (1)
  • december 2009 (1)
  • november 2009 (2)
  • oktober 2009 (2)
  • september 2009 (1)
  • augusti 2009 (1)
  • juli 2009 (3)
  • maj 2009 (2)
  • april 2009 (3)
  • mars 2009 (3)
  • februari 2009 (1)
  • januari 2009 (1)
  • december 2008 (1)
  • november 2008 (2)
  • oktober 2008 (4)
  • september 2008 (2)
  • augusti 2008 (3)
  • Familjemys i slutet av året

    30 december, 2011

    Idag har vi haft en såndär riktigt mysig dag. Den började med en skön sovmorgon. Inte förrän lite efter åtta stod Simon vid min sängkant, petade mig försiktigt på kinden och viskade Mamma, ja vill ha flockos… Simon pratar egentligen ganska bra nu men vissa ord, som t ex taichup (=ketchup), hambulaje (=hamburgare), hamla (=handla) och flockos (=frukost) har han fortfarande sådär gulligt uttal på. Hur som helst så var det min tur att gå upp på morgonen så jag klädde på mig så tyst jag kunde. Viktor (som sedvanligt legat i vår säng större delen av natten) och Johan sov gott medan Simon och jag tassade ut ur sovrummet tillsammans.

    Väl ute i köket hittade Simon en bok och vi bestämde oss för att skjuta lite på frukosten för att istället ligga och läsa ifred en stund. Vi har ärvt diverse böcker både från grannarnas son Olle och från Johans föräldrahem. Och bland dessa böcker finns det flera sagor med vinter- och jultema. Jag läste både Julklappskatten och Knattarnas drömjul för Simon. När Viktor sedan kom gåendes så passade jag även på att introducera en av förra vinterns favoritböcker Snövänner, där man kan titta och känna på en glittrande snögubbe på varje sida i boken. Viktor älskade den och Simon var också nöjd. En bra start på dagen!

    Lillebror Viktor ligger på rygg och fascineras av vindkraftverket.

    Efter lite frukost och ett nästan oändligt långt pass med inhalering, gympa och ännu mer inhalering (av antibiotika mot Pseudomonasbakterier) gick Simon ut tillsammans med Johan och cyklade lite. De skulle försöka köra utan stödhjul och under tiden var jag och Viktor inne och småpysslade en stund. Men sedan gick vi också ut. Det var en solig och fin dag så vi bestämde oss för att ta en cykeltur hela familjen. Grabbarna satt förstås där bak i min respektive Johans cykelbarnstol. Först stannade vi till vid den nya telefonmasten här i närheten och sedan cyklade vi vidare ända bort till vindkraftverket. Simon har ofta frågat om vi inte kan åka tillbaka dit sedan han och jag var där en gång i höstas. Nu var han jättelycklig när vi närmade oss och ropade glatt Hej vinnklaftvelket! Häl komme vi! Sedan fortsatte han att prata med vindkraftverket och förklarade stolt att både pappa och lillebror Viktor var med idag. Kul va? Å nästa gång ska du få tläffa molmol o molfal… o Ante kanse! O då kan vi leka med dej hela dagen! Så slippe du vala ensam… Väl framme parkerade vi ett tiotal meter från vindkraftverkets bas och Simon sprang genast fram och gav sin ”kompis” en vänskaplig klapp. Viktor som var där för första gången tittade så mycket att han ramlade baklänges två gånger och tillslut blev liggandes på rygg, hehehe. Så vindkraftverket kommer nog bli ett naturligt utflyktsmål några år framöver, känns det som.

    Hemfärden var lite kall med en rejäl motvind som blåste in från sjön. Väl hemma fick därför grabbarna hoppa i badet en stund. Sedan blev det överbliven tacos till lunch och därefter passade jag och Simon på att göra nyårsgodis medan Viktor sov. Rocky Roads skulle det bli, och Simon var en riktig hejare på att hjälpa till minsann! Medan jag hackade nötter så bröt Simon två chokladkakor i bitar och skar Dumle i halvor med en trubbig kniv. Sedan hjälptes vi åt att smälta chokladen i vattenbad och blanda samman nötter, Dumle, marshmallows och

    choklad i en form. När det hela var klart hade Viktor vaknat igen så då fick de båda hjälpas åt att skrapa ur den sista chokladen ur skålen som vi använt. För att bre på lite extra passade jag och Viktor även på att äta upp de sista pepparkakorna medan Simon la beslag på den sista julmusten.

    Dagen avslutades med att vi åkte hem till kusin William, vars mamma och moster hade födelsedagskalas. Simon gillade inte den goda maten men tryckte i alla fall i sig lite kladdkaka med grädde efteråt. En hel del skratt och lek med lille William blev det också för grabbarna innan vi begav oss hemåt igen. Som pricken över i:et fick vi höra lite fyrverkerismällar precis när vi skulle gå in till oss, så nu är Simon förväntansfull även inför morgondagens äventyr. En glad och nöjd familj har haft ett bra slut (eller i alla fall nästan slut) på året!

    I en låda hemma hos William…

    Kommentera